Nytt läsår, ny klass, ny läsglädje?

22 september 2023

Genom vår artikelserie på temat läsning, vill vi ge läsinspiration och tips för att stärka läsförmågan hos alla elever, oavsett ålder, bakgrund och förutsättningar.

Vi har bett våra erfarna och inspirerande läromedelsförfattare att dela med sig av sina tankar på temat läsning. Nu har turen kommit till Annette Pedersen som, tillsammans med Britt Klintenberg, är författare till Upptäck språket, ett sva-läromedel för åk 6-9, språkintroduktion och övriga introduktionsprogram på gymnasiet.

Nytt läsår, ny klass, ny läsglädje?

Tillbaka efter sommarlov. Kaos i skallen. Hur få ordning i det nya klassrummet? Hur kommer schemat se ut? Vilka elever får jag i år? Och hur ska jag få till det när det gäller läsglädje?

På skolan där jag arbetar har vi sedan förra läsåret ett pass på 20 minuter varje dag då alla läser. Det står till och med inskrivet på schemat ”Alla läser” 10.10 till 10.30. Men som vanligt vill ju inte alla det. Jag tänker tillbaka på hösten 2022.

De första veckorna fick alla i vår klass läsa samma bok högt för varandra två och två. Jag och en kollega hade valt ut en bok som vi tänkte skulle vara intressant för våra elever, och som vi sedan skulle kunna prata om. Det gick sådär.

Några vägrade läsa högt. Några satt och pratade med varandra istället, kanske var boken alldeles för svår? Några var sjuka så nya läs-par måste bildas. Några var inte sjuka utan kom bara för sent. Rörigt blev det hur som helst och successivt övergick vi till att var och en fick läsa tyst i en egen bok och i egen takt. Hur gick det då?

Jo, många av våra ganska ovana läsare valde en för dem alldeles för tjock och svår bok. Kanske helt enkelt för att imponera på kompisarna och inte behöva avslöja sig som en ganska ovan läsare. Någon satt och vände blad i sin bok med jämna mellanrum men jag kunde tydligt se att ingen läsning pågick. ”Alla läser” kändes varken roligt eller särskilt lyckat. Hur råda bot på detta?

Nu hade det kommit nya elever till klassen också! De skulle förstås introduceras, först i arbetet med läroboken och sedan i ”Alla läser”. Det skulle ju gå snabbt, och för att övriga elever inte bara skulle sitta passiva och lyssna bad jag dem om hjälp med att berätta vad som fanns i läroboken, vilka teman osv. Under tiden de pratade fick jag en idé.

Med hjälp av dokumentkameran visade jag de skönlitterära utdrag som finns i varje kapitel i läroboken Upptäck språket. Stannade till vid kapitel 6 Kärlek och demokrati, där inledningen till den lättlästa boken Pank och kär finns. Läste det korta utdraget högt och berättade att detta var en bok i en serie om en kille som heter Tobias. Visade också alla böcker i serien som stod i bokhyllan. Eleverna fick en fem minuters bensträckare medan jag sprang och kopierade lärarhandledningens orduppgifter och läsförståelsefrågor. Eleverna fick arbeta i par. Jag påpekade hela tiden att det viktigaste var att de pratade utifrån frågorna till texten, inte i första hand att de skrev ned sina svar. Och pratade gjorde de. De elever som blev klara med pratet – aldrig blir ju alla klara samtidigt! – fick då skriva svaren och byta och jämföra med andras svar. Snart var denna lektion slut och de nya eleverna skulle få fortsatt introduktion på skolan.

Nästa dag. Klockan var 10.10. Dags för ”Alla läser” igen.

En tjej i klassen hade nappat. Hon gick fram och frågade om hon kunde få byta bok. Hon ville läsa fortsättningen på Pank och kär. Jag förklarade att det fick hon gärna, men varför inte börja med del 1 i serien, Kaos i skallen? Det ville hon!

Jag passade på att ”fronta” andra böcker av samma författare som vi hade i vår ”Alla läser”-bokhylla. Förutom den lättlästa Tobiasserien hade vi till exempel den lite mer avancerade Innan helgen är över som jag rekommenderade till två killar, och även Tankeläsarna som jag stack i händerna på en av de mer läsvana som jag visste var intresserad av fantasy.

I övrigt fortsatte ”Alla läser” på ungefär liknande sätt som innan. Lite halvtrögt. Men jag märkte att fler och fler blev nyfikna på böckerna om Tobias. Framför allt som tjejen som börjat med den första boken efter någon månad nästan blev sur när hon förstod att den tionde och sista boken i serien inte kommit ut än. Jag visade då på en av de lättlästa skräckböckerna av samma författare, och hon nöjde sig lite tveksamt med den.

Snart blev det vårtermin och eftersom faktiskt flera av eleverna hade börjat läsa böcker av författaren Kerstin Lundberg Hahn kontaktade jag rektor och fick ”ja” på frågan om ett författarbesök. Eller rättare sagt en skrivarworkshop.

Sagt och gjort. Min kollega och jag förberedde genom att låta alla elever läsa böcker av ”vår” författare, framför allt hennes skräckböcker. En av de kortare böckerna läste vi högt för alla elever. Sedan kom Kerstin på besök. Hon svarade på frågor om hur det är att vara författare ”Hur mycket tjänar du?”, ”Hur lång tid tar det att skriva en bok?” osv. Hon berättade hur hon gör när hon skriver skräck. Sedan blev det workshop.

Döm om min förvåning när mina elever som annars inte var så intresserade av respons på skrivna texter och ännu mindre intresserade av att bearbeta det redan skrivna, plötsligt frågade när nästa skrivtillfälle skulle vara! De läste varandras alster, pratade om hur man som författare kan göra för att bygga upp skräck på bästa sätt, hur man kan beskriva både miljöer och personer.

Och det bästa av allt. Nu ville alla läsa på ”Alla läser”. Trögheten och läsmotståndet från i höstas var borta. Kanske för att vi också pratade om att läsning inte görs för kontrollfrågornas eller ordinlärningens skull. Författarbesöket hade satt fingret på att man kan läsa bara för njutning, eller för att bättre förstå sig själv och andra människor och kanske också förstå samhället och världen på ett nytt sätt.

Därmed inte sagt att orduppgifter och läsförståelsefrågor i samband med läsning saknar funktion. Att försäkra sig om att eleverna verkligen har förstått den yttre handlingen i texten innan man ger sig in i boksamtal och tolkningar av det lästa är förstås viktigt. Och för flera av mina elever tror jag att det handlade just om förståelse, att de med en lättläst bok i sin hand fick känna glädjen i att hänga med och i att fängslas av ett spännande innehåll.

Ja, och hur ska det nu gå detta läsår? Förhoppningsvis lyckas vi komma till att ”Alla läser” med glädje så snart som möjligt. Hur gör vi i år för att lyckas med detta? Det återstår att se. Och hur gör du?

Annette Pedersen, Lärare i svenska och svenska som andraspråk, legitimerad specialpedagog samt läromedelsförfattare till Upptäck språket (tillsammans med Britt Klintenberg).