Positiva erfarenheter ger mersmak
Under året publicerar vi en artikelserie på temat läsning där vi låter några av våra läromedelsförfattare dela med sig av sina tankar om läsning. Med artiklarna vill vi ge läsinspiration och tips för att stärka läsförmågan hos alla elever, oavsett ålder och förutsättningar.
I den här texten får du läsa om Karin Lönnqvist och hennes barnbarns möte med skräcklitteraturen. Karin är frilansande redaktör och medförfattare till ZickZack Läsrummet, en av våra populära läromedelsserier i svenska för mellanstadiet.
Positiva erfarenheter ger mersmak
Under tiden vi har arbetat med revideringen av ZickZack Läsrummet 4–6 har jag återkommande frågat mig själv: Vilka texter ska vi ta med och varför just de texterna? Hur ska texterna läsas och vad ska eleverna få uppleva och upptäcka i anslutning till läsningen? Låt mig berätta en händelse från vardagen som i viss mån speglar mina tankar kring detta.
I höstas frågade jag mitt då 12-åriga barnbarn om hon läser böcker och när och vad hon i så fall läser.
- Mamma har bestämt att jag ska läsa en stund varje kväll, svarade hon och himlade lite med ögonen. Ibland läser hon för mig, ibland läser jag för henne. Och så lyssnar jag på böcker. Det händer att jag läser på egen hand, men inte så ofta. När jag läser vill jag helst läsa skräckberättelser, fortsatte hon.
- Har du några böcker som du kan visa mig? undrade jag.
- Ja, men vi ska lämna tillbaka dem på biblioteket idag, så om du vill läsa dem får du skynda dig. Eller låna dem efter mig.
- Javisst, svarade jag och fiskade upp några böcker ur påsen som hon höll fram. Gillar du någon av de här lite extra?
- Ja, den här, svarade hon och tog fram en bok med skräckberättelser av Anders Palmaer. Boken hette ”Vandraren utan ansikte”.
Jag började bläddra i den. Då sa hon plötsligt:
- Kan du inte läsa en av berättelserna för mig?
- Men du har ju redan läst dem, påpekade jag.
- Ja, men det är inte samma sak. Det blir mer spännande om du läser.
Vi slog oss ner och jag läste högt för henne. Tillsammans fick vi uppleva hur ett hus började hämnas på en av de nyinflyttade familjemedlemmarna. Jag fick uppleva berättelsen för första gången, hon för andra gången (gissar jag).
En tid därefter skulle vi bestämma vilka teman och texter vi skulle ha i sexans textsamling. Då föreslog jag att ett av temana skulle heta ”Med skräckblandad förtjusning” och innehålla skräckberättelser. Och att berättelsen ”Husets härskare” skulle vara en av texterna i temat. Så blev det. Inga blodiga berättelser, men kusliga och nervkittlande.
Ett halvår senare började textsamlingen bli klar och jag berättade för mitt nu 13-åriga barnbarn att det var hon som hade fått oss att ta med ett skräcktema i sexans bok. Jag berättade också att en av texterna var den som vi hade läst i höstas. Det tyckte hon var lite häftigt.
- Vill du se hur det formgivna och illustrerade kapitlet blev? undrade jag.
Jag tog henne med till datorn där de snart tryckfärdiga pdf:erna visades på skärmen. Frågan kom direkt:
- Kan du inte läsa berättelsen för mig igen, mormor?
- Jovisst, sa jag. Men medan jag gör det kan du väl kika lite extra på illustrationerna och säga vad du tycker.
Hon slog sig ner snett bakom mig, med blicken fäst på min skärm. Jag läste högt och hon lyssnade på berättelsen om husets härskare. Ännu en gång! När jag var klar var hennes omedelbara kommentar:
- Nu blev ju berättelsen ännu bättre! Illustrationerna är jättehäftiga!
- Märkte du att det blev värre och värre vid varje illustration? frågade jag.
- Ja, just det, vad smart, tyckte hon.
- Det gjorde vi för att vi ville visa hur författaren har byggt upp berättelsen, förklarade jag. Jag har hittat på lite övningar till berättelsen också. Vill du se?
- Kan jag väl, svarade hon artigt. (Jag är ju ändå hennes mormor 😊)
När vi hade kikat igenom uppgifterna i övningsboken och pratat lite om berättelsen sa hon:
- Nu fattar jag faktiskt hur författaren tänkte när han hittade på berättelsen och hur han fick den spännande och kuslig. Du borde vara lärare, mormor.
- Men det var jag ju innan jag började arbeta med läromedel, svarade jag. Det vet du väl?
- Javisst ja, sa hon. Men då kan du ju bli vikarie på min skola. Om du har lust förstås. Och tid.
Mina tips får av den här anledningen alla innehålla ordet tillsammans!
- Besök bibliotek tillsammans!
- Läs berättelser tillsammans!
- Upplev berättelser tillsammans!
- Upptäck berättelser tillsammans!
Karin Lönnqvist, redaktör och läromedelsförfattare
ZickZack 4–6 version 2
ZickZack 4–6 består av de två rummen Läsrummet och Skrivrummet. De två rummen kompletterar varandra men kan också användas var för sig. Läsrummet fokuserar på läsupplevelse och läsförståels och består av såväl textsamling som övningsbok och lärarhandledning.
